De senaste dagarna har vart fyllda med mycket tankar.
Vart är jag på väg i livet? Vart vill jag komma?
Hur ska jag ta mig dit?
Vad är en rimlig tidsperiod innan jag kommit dit?
Jag har en rädsla och det är min största motivation, aningen blandat med ett mindre komplex av storhetsvansinne. Jag är rädd för att bli bortglömd. Rädd för att jag ska ruttna bort ensam, bli bort glömd av nästa generation. Rädd för vad folk ska tycka om mig.
Min motivation drivs av rädsla. Jag tror att det är den sämsta typen av motivation man kan ha.
I slutändan är det viktigaste som finns att du tror på dig själv. När längtan för att lyckas är större än glädjen att för att lyckas.
